Om Cyclocross
Text: Pär Edgren (2015)
Tävlingsverksamheten växer samtidigt som allt fler upptäcker denna robusta cykel. Vi har kollat upp den kanske smartaste och mest mångsidiga cykeln för den som vill motionera eller pendla.
Om du intresserat dig för cykling i allmänhet eller sport- och motionscykling i synnerhet de senaste åren har du förmodligen kommit i kontakt det trendigaste nytillskottet i svensk tävlingscykling för närvarande. Cykelcross är på allas läppar. Eller cyclocross eller CX eller cycloX eller något annat namn som beskriver denna form av cykling. Man skulle alltså kunna luras att tro att denna typ av cykling är något nytt. Så är givetvis inte fallet. Cykelcross var redan i början av 1900-talet en etablerad tävlingsgren. Landsvägscyklisterna behövde fylla lågsäsongen, det vill säga vinterhalvåret, med något riktigt fysiskt krävande som blandade in cykel. Alltså cyklade man lite robustare landsvägscyklar på lite sämre underlag än på sommaren. Tävlingar som tvingade cyklisterna att hoppa av och bära cyklarna över hinder. Tävlingar som bjöd på varierat underlag, inklusive lera, sand, grus och gräs. De första tävlingarna gick i Frankrike kring förra sekelskiftet och det första Franska mästerskapet hölls redan 1902. Den första internationella tävlingen gick i Paris 1924. Men det var redan 1910 som disciplinen uppmärksammades som ett bra träningsupplägg för landsvägscyklister i och med att det årets Tour de France-vinnare Octave Lapiz var en flitig cykelcrossåkare. Snart var även belgarna med på noterna och idag är det i belgiska Flandern sporten är allra populärast.
Hasse Mård är förbundskapten för cykelcross i Sverige och åker gärna ner till Belgien för att kolla kul cykling och delta i festandet kring tävlingarna.
– Förra året på VM i Belgien var det ungefär 80 000 åskådare på plats som vardera betalar 10 till 15 euro i inträde. Helikoptrar som surrar ovanför tävlingsarenan. Tre race på lördagen och två tävlingar på söndagen, där man tog fem timmars uppehåll mellan tävlingarna så att man verkligen skulle hinna dricka en massa öl och proppa i sig pommes frites med majonnäs. Ingen går hem under pausen så det är fullt tryck hela tiden. Visst kan det även bli lite folkligt och festligt under ett VM i längdåkning en helg i Falun, men i Belgien har de den festen varje helg under fyra månader per vinterhalvår. Häftigast av allt är kanske runt jul och nyår när belgarna arrangerar 10 tävlingar på 14 dagar, berättar Hans Mård.
Cykelcross i Sverige drog igång i Sverige på allvar för bara 10 år sedan. Då hade tävlingsformen legat i träda sedan 1973 då några entusiaster och landsvägscyklister tävlade under ordande former i några säsonger i mitten av 70-talet. Bo Dertell, tävlade på landsväg då och var en av dem som var med på cykelcross.
– Vi hade vanliga racercyklar men köpte crossdäck som vi satte på. Man sprang uppför nån skidbacke i Hässelby och så cyklade man på nån parkväg. Tävlingarna var faktiskt sanktionerade av cykelförbundet.
Bosse arrangerade för övrigt den något obskyra cykeltävlingen, happeningen, Adventstrofén, på 1990-talet. En tävlingsdag som mest var en säsongsavslutning för svenska mountainbikeeliten på den tiden. En gren var Krosscountry som ofta urartade i en slags blandning av mountainbike crosscountry, cykelcross och fullkontaktskarate fast med cykel som tillhygge. Det var inte förrän 2006 som riktig cykelcross på allvar etablerades i Sverige.
Att cykelcross så länge befunnit sig i skuggan av annan typ av cykling i Sverige kan tyckas lite märkligt. Sverige har ju en lång ickesäsong för landsvägscykling som lämpar sig ypperligt för cykling där man på relativt kort tid (tävlingarna är cirka en timme) kör enormt intensivt. En intensitet som för övrigt liknar den för crosscountry mountainbike, som nu kan förväntas blomma ut i sin fulla potential i och med en viss Falutjejs OS-deltagande. Se gärna Jenny Rissveds-intervjun i Cyklopedin nummer 3 2016. Jenny var då för övrigt regerande svensk mästare även i cykelcross.
Cykeln du använder för cykelcross är ett fantastiskt mångsidigt redskap för allt från robust pendlingscykling och grusvägstrampande till motionsredskap för både landsväg och enklare skogs-cykling. Undertecknad körde till exempel Cykelvasan på en CX-cykel för ett par år sedan och det gick alldeles utmärkt. Ytterligare dessutom handlar det om ganska enkla cykelkonstruktioner med enkla regler som definierar en CX-cykel och tävlingsformen. Hans Mård förklarar:
– Tävlingsformen cykelcross är ju väldigt lik mountainbike rent fysiskt med intensiteten. Och man kör mer individuellt än på landsväg. Mountainbike har ju gått mer mot byggda banor med ganska hög teknisk nivå för att det ska vara en utmaning vilket gett en större skaderisk. Dessutom måste man göra en hel massa val när man ska köpa mountainbike: 26, 27,5 eller 29 tum? Heldämpat eller hardtail? Och har man en mountainbike som är några år så är man efter i den snabba tekniska utvecklingen. För cykelcross är det enkelt. 33 millimeter breda däck, bockstyre och möjligtvis kan man köpa en cykel med skivbromsar, fast alla proffs kör gammeldags cantileverbromsar*. Banorna är inte heller så tekniskt krävande. Visst är det krävande rent fysiskt men man har inte trissat upp svårighetsgraden som hos mountainbike crosscountry till exempel.
*Som då var en sanning i skrivande stund. Idag är det skivbromsar och åter skivbromsar som gäller, även bredare tubeless-däck är mer regel än undantag. Reds. anm.
I början av 2000-talet var det inte många som cyklade cross i Sverige men 2006 startades de svenska cykelcrosstävlingar, CX-cupen, som gjort denna tävlingsdisciplin allt populärare i Sverige. Nu kanske man ska påpeka att det skiljer ganska mycket mellan cykelcross i Sverige jämfört med till exempel Belgien i popularitet. Vi pratar om skilda världar, om man ska uttrycka det milt. Men det råder ingen tvekan om att potentialen för att cykelcross ska kunna utvecklas till en populär tävlingsdisciplin även i Sverige är god. Och utöver tävlingsverksamheten kan man utan att vara speciellt överdrivet positiv se att denna typ av cykel passar väldigt många.
– Det råder ju medvind för cykling i allmänhet och det har givetvis märkts även för cykelcrossen, menar Hans Mård. Visst var cykelcross ganska trendigt för ett par år sen i Sverige men det där hipstercoola har väl avtagit. Om vi arrangerar en CX-tävling i till exempel Stockholm så kommer ungefär 120 deltagare och kanske något tusental åskådare. Det är en kul tävlingsform och det behöver inte vara så enormt hög nivå på startfältet för att det ska vara underhållande. Det blir alltid tighta race som ofta avgörs med spurter. Man ser mycket av cyklisterna i och med att man kör korta banor flera varv.
Kanske kan cykelmodellen etableras genom tävlingsscenen för att sen sprida sig till allmänheten, pendlarna och motionärerna?
– Ska jag gissa något om populariteten när det gäller cykelcross skulle jag tro att det idag säljs fler cykelcrosscyklar för pendling och motion än för tävling, avslutar Hans Mård.